Efter en rätt torrlagd vinter och vår utan särskilt mycket paddling drar det ihop sig nu. Det ser ut som att vi kan komma ut inom de närmaste tiden. Tält, handpresso och pop-upgrillen får följa med när Agda och jag drar ut. Det är stor sannolikhet att vi hamnar på ett av våra favoritställen med obruten horisont och släta hällar.
Frukost med nykokta ägg och färsk espresso, tillsammans på en soldränkt klippa, bättre går det inte att ha det.

Idag är det dag 82/100 i bloggutmaningen #blogg100

Nyss hemkommen från en jobbmiddag på Gondolen med chefen från England. Stockholm visade verkligen upp sig från den vackra sidan ikväll. Sol, vatten och luftballonger. Härligt!
Hemma i Åkersberga möts jag av gröna ängar och hästhagar innan jag kommer till Rufsiga Rundan. Det är skönt att komma hem och jag förstår precis varför jag inte bor i stan utan här med hjärtat och alla barnen. Det här är hemma. Hur vackert det än må vara på andra ställen så är det här jag hör hemma.

God natt efter dag 81/100 i bloggutmaningen #blogg100

Ser en dokusåpa om GeKås i Ullared. Vet inte riktigt vad jag tycker. Känner dock att jag troligen aldrig kommer besöka det mytomspunna detaljhandelsmonstret.
Idag är det dag 80/100 i bloggutmaningen #blogg100

Om några veckor tar sonen studenten. Efter tretton år är det nu dags för honom att ta nästa steg. Nya bekantskaper, andra rutiner och prioriteringar. Det är precis som det ska vara och en härlig känsla när barnen tittar ut över kanten på boet. Hur ska de ta sig vidare, när ska de ta sig vidare och var kommer de hamna? Ut och testa vingarna för sjutton det är vad livet handlar om.

Jag är helt övertygad om att barn ska flytta hemifrån och inte bo kvar hemma längre än absolut nödvändigt. Det finns så mycket att lära som bara kan läras genom egna erfarenheter och försök. I början blir resultaten kanske inte alltid de önskade eller de man hoppats på men det är som det ska. Testa och testa igen, vi har alla gjort den resan.

Ändå kommer jag stå där den andra juni med en lite klump av nostalgi och vemod i magtrakten. Jag hade det när barnen slutade dagis, slutade mellanstadiet och högstadiet. Jag tror det är en känsla av tacksamhet för att de har haft turen att fått gå i bra skolor med bra lärare och i en trygg och säker milljö. Det är inte alla förunnat men borde vara en självklar rättighet.

Jag är med i bloggutmaningen #blogg100 och idag är det dag 79/100

Ibland ser man tydliga tecken att det är dags att byta riktning. Solen rakt i ansiktet och som en blixt från klar himmel, ta nästa höger!
Sagt och gjort, erfarenheten säger en del om vad som väntar runt hörnet men det finns alltid ett mått av förväntansfull spänning. Härligt och precis som jag vill att det ska vara.
Är gatan sopad och fri från rullgrus? Eller ligger det kvar och ställer högre krav på koncentration? Allt är höljt i dunkel innan svängen är gjord och jag är på väg längs den nya gatan.

Njuter efterdyningarna av en fantastisk middag med grillad röding och hemgjord potatissallad.

Jag är med i bloggutmaningen #blogg100 och idag är det dag 78/100