När jag gick en kurs för att lära mig techdykning låg vi mycket vid Kapellskär och tränade skills. Där var bra sikt och öppet året runt. Vi körde de flesta av våra övningar under vintern. Det var vansinnigt kul och lärorikt. Jag hittade den här bilden därifrån och jag skulle tro att den är sisådär 10-12 år gammal.

Nu är det länge sedan jag dök men ibland suger det till i maggropen och lusten tittar fram. Konstigt nog brukar det oftast vara klara vinterdagar med sol och blå himmel! Jag har nog gjort mina finaste dyk vid den årstiden. Minns särskilt ett vid Boda Brygga, innan dykförbudet, i månadskiftet januari/februari. Vi hade bortåt 30 meter sikt under språngskiktet och det var helt magiskt. Kristallklart! Stendött förvisso men ändå en häftig upplevelse.

När jag var klar med kursen hade jag uppnått mitt mål att dyka tekniskt med trimix. Det var häftigt att komma åt djupa vrak och se saker få sett. Det var en enorm tillfredsställelse att fullständigt behärska handgrepp och teknik så att allt gick automatiskt och inget begränsade den totala upplevelsen. Jag hade dock inte satt något nytt mål för mig. Det fick till följd att jag blev lite ambivalent och fokus hamnade mer på kostnaderna och insatsen som krävdes för att fortsätta utvecklas på den här nivån. Resultatet blev att jag drog ner på techdykningen och fortsatte hålla kurser istället för att till slut lägga av helt och hållet. Nu har jag inte dykt sedan 2007 när jag sålde av lite utrustning.