Det här inlägget skrev jag i somras efter en cykeltur på Bogesundslandet. Kom på att det kunde passa nu när det ser ut att bli en schysst utehelg. Jag tycker att det gäller även nu på vintern och att budskapet tyvärr behöver påminnas om med jämna mellanrum. Med en helg som ser ut att komma att bada i sol hoppas jag att vi alla välkomnar varandra och känner oss välkomna ut. Kaffe i termos, solig plats i lä och lite fint sällskap så är helgen fixad.
“I mer än femton år har jag haft glädjen och möjligheten att vara ute i naturen och njuta av det som bjuds. Tack vare den fantastiska allemansrätten har jag kunnat dyka, åka skridskor, vandra, paddla och cykla utan egentliga begränsningar. Genom att visa lite hänsyn, använda sunt förnuft och vara nyfiken har jag upplevt mycket.
Jag har haft många trevliga möten med likasinnade människor. Dessvärre finns motsatsen också. Som så ofta är det de mötena som sticker ut och ger en sur eftersmak. Senast idag möte jag en man som tyckte att jag inte skulle cykla i skogen på de leder som var utmärkta och relativt oanvända.
Vad jag än ägnat mig åt har jag titt som tätt, och oftare än förväntat, mött människor som vill hindra andra att ta del av naturens möjligheter. Det är inte ovanligt att de som vill hindra är aggressiva och arga, ibland nästan hotfulla. Den trevliga känslan av att vara ute i naturen försvinner omedelbart. Många av de mest rabiata är människor själv gärna vistas i naturen, på det sätt som de anser vara det riktiga dock. Det kan vara samfälligheter som inte vill låta dykare kliva i från stranden, skidåkare som tycker att fotgängare förstör spåren i skogen, ryttare som tycker att hundägare inte har att göra i närheten av hästar och så vidare.
Jag har full förståelse att det kan bli hårt slitage på områden och att visa aktiviteter är svåra att samsas med. Jag tror att alla inser det. Jag tror också att de flesta som vill använda naturen vill göra det utan att skapa problem för andra naturbesökare. Varför finns det då så många gnälliga gubbar, sura kärringar och aggressiva människor som aktivt motarbetar alla andra som inte gör det som de anser är rätt på just den platsen?
Jag har inget svar. Men jag vet hur jag skulle vilja ha det:
Fråga om det går bra att vara där. Svara att det går naturligtvis bra. Tänk bara på att inte …
Fråga de du möter hur ni ska samsas bäst. Går det bra om jag står här när du rider förbi med din häst? Naturligtvis svarar ryttaren att det går bra om du inte skrämmer hästen.
Berätta vad du gör, fråga vad andra gör. Lär av varandra, visa nyfikenhet och öppenhet inför andra människor och de aktiviteter de brinner för. Vem vet det kanske blir en ny ryttare av en paddlare eller en bergsklättrare kanske börjar med orientering.
Oväntade saker händer när människor möts, på riktigt.
Hursomhelst kan det naturligtvis bli trevligare möten i naturen.”
dyslektiskairrfarder says
Svårt och säga något anat en du har så fett rätt, både om att vi kan tacka vår lyckliga stjärna eller vad vi nu tror på att vi bor i ett så fantastiskt land när det kommer både till naturen och allemannsrätten.
Men även att vist fins det surkukar, bitterfittor i alla storlekar åldrar och volymer som verkar tillfredställa sitt eget vad jag skulle gissa på innehålls lösa liv med att ta ut frustration, missnöje på andra stackars allemannsutövare!
Mikael Tamme says
Det finns ju plats för alla och det blir ju så mycket bättre när vi visar hänsyn åt alla håll.
dyslektiskairrfarder says
Helt korrekt!