Är man en liten dvärgschnauzer då är livet enkelt. Mat med jämna mellanrum, sova mycket på en ryamatta och bli kliad. Det räcker långt. När andan faller på för husse och det blir skogspromenad är dagen räddad. Springa runt i skogen och nosa, spåra och pinka på allt som känns viktigt. På vintern är det lite extra härligt med all snö. Dagens rörlighet gick längs en ridstig och bjöd följaktligen på den välkända delikatessen hästbajs. Det smakar förmodligen gudomligt. Ser ut så när hunden kastar sig efter det och dyker under snön för att hitta läckerbitarna.
Hon vet att jag inte delar hennes förtjusning så hon är kvick för att jag inte ska hinna mota bort henne. Ungefär lika står det i matchen mellan hund och husse. Jag tycker dock att vinterns småsnaskande är lite fräschare än sommarens delikatess, soltorkad mördarsnigel! Obeskrivligt äckligt men förmodligen det bästa hundeländet vet. Där gäller det att vara uppmärksam på promenaden annars blir det gärna några små solbadare. Yuck! Tur man inte är hund 🙂
Leave a Reply