Gårdagens inlägg i #blogg100 blev välbesökt med mina mått mätt. Jag antar att ämnet var väl valt. Det kanske till och med var välskrivet och engagerande. En kul sak som hände var att en bekant som är lärare vill använda det i sin klass i undervisningen. Det värmer lite extra. För även om jag inte har några författarambitioner med mitt bloggande är det ju roligt när det jag skriver läses och uppskattas.
Däremot tycker jag det är svårt att få kommentarer i bloggen. Inläggen retweetas och kommenteras på Facebook men inga kommentarer i bloggen. Jag undrar varför? Jag försöker att kommentera mer i de bloggar jag läser och särskilt inom #blogg100. Det är ju roligt med kommentarer och lite dialog. Är det så att läsarna inte tycker att en bloggkommentar har tillräcklig genomslagskraft eller når tillräckligt många? Eller är bloggformatet i sig avskräckande på nåt vis?
Är det någon som har ett bra tips på vad jag kan göra för att få fler kommentarer på bloggen så tar jag tacksamt emot tips. I kommentarsfältet så klart 🙂
Ha en fortsatt skön dag.
har tyvärr inga bra tips alls då jag själv söker samma svar. Jag försöker kommentera så mkt jag kan när jag läser bloggar. En del bloggar lämnar jag dock utan kommentar då innehållet inte är för mig av olika anledning alla ggr.
En stor nyckel till mer kommentarer är i alla fall att själv vara aktiv med att kommentera hos andra. Efter det har jag noll tips!
Tack för din kommentar Linda. Det ligger nog mycket i att man inte kommenterar när innehållet inte är intressant. Gäller väl bara att hitta intressant innehåll då, plättlätt 😉
Instämmer, ju mer du själv kommenterar desto mer gensvar får du. För min del känns det som ett relationsskapande. Att man fortsätter att kommentera och har en dialog på så sätt.
Kul att din text ska användas av en lärare 🙂 jag tycker du allt som oftast skriver om intressanta ämnen, har bra argument och en trevlig ton! Men jag är dålig att kommentera här i bloggen.
Tack Maria,
Det är ju just dialogbiten som är kul. Får väl se vad som händer. Ha det bra.
Har också funderat på samma sak, vad ska man skriva för att få en väldig reaktion, ändå vill jag bara skriva om vardagliga händelser.
Men märkt att man kan få väldigt mycket stöd i bloggen, genom kommentarer.
Va roligt att det du skrivit ska användas av en lärare 🙂
Tack Caroline,
Tycker också det är roligt att skriva om det vardagliga. Inser också att det kanske inte lockar så många att kommentera. Det är en avvägning det där. Får fortsätta att testa och utvärdera. Det är ju väldigt kul om man får kommentarer som dessutom ger hjälp och stöd,
Det ska bli spännande att höra vad som händer när de pratar om det här i skolan.
Mikael – vi har också med förvåning noterat den våg av hat, främlingsfientlighet och smutskastning som sprider sig i vissa kretsar av vårt generellt sett mycket välmående samhälle. Ditt inlägg är SÅ bra – det värmer och gör oss, dina föräldrar, stolta och nostalgiskt tårögda av glädje över att du har den insikt du har! Och att du vill sprida den! Jag hoppas och tror att de flesta människor i vårt välmående och av kriser och krig förskonade samhälle delar din uppfattning. Samtidigt är det så skrämmande att se den inställning som finns i vissa kretsar och som kommit fram bl a genom Uppdrag Granskning som du refererar till.
Hat är aldrig någon lösning! Att slå tillbaka är förrödande! Dina och mina “rötter” har precis som du säger bevisat detta. Med öppet sinne har de hittat lösningar, dragit åt svångremmen, kämpat hårt, men också anpassat sig och sett framåt istället för att hata och spotta bakåt …
Är som synes en sällsynt kommentator – men här har du en från hjärtat – fortsätt författa!
Tack. Kul att ni gillade inlägget. Tyckte det var ett angeläget ämne som passade bra i det övriga flödet runt näthat och allt.