Överraskade svärfar på sjuttioårsdagen. Lyckat och uppskattat.
Snabbisbloggning. Nu godis och fest igen.
Sportlov en hel eftermiddag
Dagens rörlighet kommer ge avtryck även imorgon. Utförsåkning med barnen i Väsjöbacken, Daniel på bilden. Jag på bräda för första gången på fyra år. Det känns! Benen kommer vara som stockar imorgon bitti. Det gick ändå bra och jag fick till några schyssta svängar. Så pass bra att en dam kom fram och sa att jag åkte snyggt! kul men jag undrar om inte hennes glasögon var repiga 😉 Det känns ändå skönt. Jag är ingen idrottskille men anser mig vara en duktig skidåkare. Det känns bra att få det bekräftat och att förmågan inte försvunnit.
Väsjöbacken är ju långt ifrån alperna men det är ändå en schysst backe. Idag var det dessutom glest med folk så liftköerna var minimala. Det är kul att känna farten och greppet i svängarna. Jag kan också konstatera att bålträningen från paddlingen gjort att brädåkandet går bättre.
Nu sjunker jag ner i soffan och låter de nygamla muskelbekantskaperna stelna till. Njuter av dagens härliga utetid.
Skärgårdsstiftelsen, när du verkligen behöver
Skärgårdsstiftelsen är en starkt bidragande orsak till trivseln och lättillgängligheten i Stockholms skärgård. De underhåller områden, rensar stränder och vikar och de ställer ut Skärgårdsmajor och mycket, mycket mer. Skärgårdsmaja är en liten röd stuga som ställer upp när du verkligen behöver den.
Ett sätt att stödja Skärgårdsstiftelsen är genom att bli vän. Klicka på deras logo nedan så kommer du direkt dit.
Alla områden som förvaltas av Skärgårdsstiftelsen är öppna året runt för alla som vill besöka dem. En del når man från land med bil andra behöver man åka båt till. Tillsyningsmännen som arbetar med respektive område är fina källor till kunskap och råd om sitt område.
De flesta områden går att nå med Vaxholmsbåt eller någon av Strömma Kanalbolagets båtar.
Lervik 2013-02-27
Härlig rörlighetsrunda idag. Cykeltur på omväxlande snö, is, sand och asfalt. Lagom spännande emellanåt, nittiograders kurva på våt is är knivigt 😉 Det är en ynnest att få bo fem minuter ifrån allt det det här. Life is good!
I eftermiddag blir det kanske en sväng på långfärdsskridskor också.
Det här är ren och skär reklam för Sjöräddningssällskapet
Dagens inlägg är ett reklaminslag, en uppmaning att stödja Sjöräddningssällskapet. SSRS är en frivilligorganisation som hjälper alla som behöver på sjön. De finns längs landets alla kuster och hjälper till året runt på helt ideell basis. Häromsistens hjälpte de några skridskoåkare som inte kom iland på grund av att ett fartyg brutit en ränna mellan dem och fastlandet.
Alla som åker båt, paddlar, åker skridsko eller på annat vis har glädje av våra kuster borde vara medlemmar. De plockar upp folk, räddar båtar, hjälper till i skolor med undervisning och är en trygghet i skärgården. Stöd dem! Nu! RIng numret i annonsen ovan eller bli medlem här!
Alfågeltur
En traditionsenlig Alfågeltur med Friluftsfrämjandet Norrviken för några år sedan. En fin tur från Bromskär ut mot Svartlöga och tillbaka via Norröra och Söderöra.
Sverige är fantastiskt!
Utan några som helst kostnader kan vem som helst åka skridskor på Norrvikens Sjöisbana. Sverige är verkligen fantastiskt. Det är en nästan obegriplig förmån att en sån här fin anläggning inte kostar en krona att använda. Den är dessutom väldigt lättillgängligt. Pendeltåget stannar några hundra meter bort och även bussar stannar i närheten. Har man inga skridskor går det bra att hyra på plats för en blygsam slant.
Förvisso är det en naturresurs men plogningen, personalen till kiosk, första hjälpen och parkeringsvakter behövs ju i mängder för att hålla den höga standard som anläggningen håller. Jag antar att det är ideella krafter som står för lejonparten och det gör det än mer beundransvärt. Vi passade på att lämna ett bidrag i mjölkkannan som står på isen. Gör det ni också om ni åker dit! Det är värt oerhört mycket att få använda en sån här fin anläggning.
Igår och åkte jag och Agda långfärdsskridskor med vänner på Norrvikens fina is och njöt i fulla drag. Idag hängde vi på låset och var där redan vid tiotiden. Rundbanan har genvägar som gör det möjligt att åka 3, 7, 10 eller hela varvet på 14 kilometer. Det är lätt att hitta en längd som passar alla. Solen sken från en klarblå himmel och det var en lätt motvind på väg norrut mot Upplands Väsby. När vi vände vid den näst sista genvägen fick vi solen i ansiktet och vinden i ryggen. Njutningen var obeskrivlig när vi gled fram över isen med lätta skär.
Det här var inte sista gången vi var på Norrviken.
På vägen hem passade vi på att testa slingan på Rönningesjön i Täby. Fyra kilometer är den och inte lika väl underhållen som Norrviken men precis lika välbesökt.
Det har varit en fantastisk helg. Nu väntar soffa och muskelavslappning.
Var är bilderna då?
Jag en massa bilder i iPhonen. Ser inte skymten av en endaste här under huven!
Lite spännande med dissektion av en gammal 3GS så här på lördagmorgonen. Den hade svällt pp och såg ut som en boll innan jag öppnade den. Hade förväntat mig en massa korrosion men hittade inget. Undrar om det kan ha hänt något inne i batteriet? Det såg lite konstigt ut. Nu är det nog rätt kört för den här luren. Tror inte jag får ihop den igen, kanske med silvertejp…
Nu drar vi ut och skrinnar lite. Jag har lovat sol och än så länge ser det lite lovande ut.
Det går runt, runt, runt…
Allt kommer tillbaka, går runt i cykler. Det som göms i snö kommer fram i tö. Snart smälter isen och vi kan paddla igen. Ishotellet i Jukkasjärvi säger att man lånar is ur Torneälv varje vinter som lämnas tillbaka till våren. Slipsbredder och kjollängder är också cykliska precis som, något jag upptäckte idag, parfym.
På väg till mitt möte idag slinker jag in för en kopp kaffe. I dörren möts jag av en väldigt bekant doft. Direkt tittar jag efter Tant Ada, min pappas moster som fyller 101 i sommar och har haft samma parfym i minst 46 år. Jag har aldrig känt den parfymen på något annat ställe än hos henne. Nu har han tydligen också blivit sugen på en god kopp kaffe, kul! Undrar var hon sitter, tittar runt utan framgång. Hmmm, vad konstigt?
Snart konstaterar jag att hon inte är där, troligen var det en turist i tjugofemårsåldern som hittat en gammal parfymflaska hos någon släkting.
Det var en jättekonstig upplevelse. På landet finns ett skåp där Tant Ada hade sin parfym, det luktar så i övrigt är det bara min gamla släkting som doftar så.
Men som sagt, allt kommer tillbaka och går igen även gamla parfymer tydligen.
Det här borde vara inlägg 32 i #blogg100 men den lilla etiketten verkar inte funka 🙁
Stadsnära uteliv
Premiärpaddling i Stockholm. Isflak och solsken. Snart dags igen. Längtar!
#blogg100
- « Previous Page
- 1
- …
- 24
- 25
- 26
- 27
- 28
- …
- 48
- Next Page »