Få tillfällen är så magiska som när vi paddlar kajak på vintern. Skärgården är tyst och öde. Vädret är som på fjället, snabbt skiftande och tidvis dramatiskt. Den här bilden togs på en adventspaddling från Stavsnäs. Turen började i motvind och snöglopp. Vi hukade oss framåt och stångade oss fram. Vi kände oss väldigt tuffa och extrema då 😉 Lite Ola Skinnarmo och Göran Kropp över det helt enkelt. Lagom till lunchstoppet en bit söderut sprack det upp och solen tittade fram. Vi satt i solen och hade det perfekt när vi åt lunchen.

Det är precis en sån händelse som gör att upplevelsen åker ner i må-bra-luckan för att tas fram i februari något år senare.

Efter lunchen vände vi stävarna norrut och fick en underbar medvindstur i solsken. Det var ett lite muntrare och ystrare gäng som lekfullt surfade  hemåt till det väntande julbordet. Fortsättningen av kvällen blev väldigt minnesvärd också men det är en annan historia.

Bilden ovan tog jag när vi stannade och njöt av solen och av att vara ute tillsammans. Strax efter jul såg Agda att DN hade en tävling med temat Min Vinterbild. Hon tycket jag skulle skicka in den här bilden. Sagt och gjort. Det gick rätt bra, en tredjeplats vann vi. Jättekul! DN:s fototävling “Min Vinterbild 2011”

Bilden symboliserar väldigt väl det som är själva essen i paddling. Sällskap, avkoppling och upplevelser utöver det vanliga. Jag kommer aldrig sluta uppmana vänner och bekanta att paddla i skärgården, gärna året runt. Det är lika fint närsom.

Dagens inlägg i #blogg100, dagens rörlighet ligger nere till följd av en lite bacilluschling som hemsöker mig.