Solen tittade precis in genom köksfönstret efter flera veckors frånvaro. Det är märkligt vilken effekt det har på mig. Fem minuters solsken i köket ger ny energi, drar mungiporna uppåt och det känns på det hela lite mer optimistiskt.
Bilden ovan är från en regnig paddeltur häromåret. Vädret lockade inte särskilt mycket till paddling det var grått, regnigt och lite småruggigt. Sällskapet däremot hade fått ut mig i vilket väder som helst och får det fortfarande. Precis som när solen tittar fram åkte mungiporna upp när Agda log mot mig. I det bästa sällskapet försvinner saker som regn och rusk och förlorar sin betydelse.
Att ge mig ut på havet har också en väldigt positiv inverkan på mitt välbefinnande. Det monotona paddlandet, den lätta gungningen i skrovet och tempot som tillåter och inbjuder till avkoppling och nystart. Hela kroppen slappnar av och energin återkommer. Ibland är det också så att riktigt ruskväder hjälper än om det vore sol och blå himmel.Snart är isen borta och vi är där ute igen.
“Whenever I find myself growing grim about the mouth; whenever it is a damp drizzly November in my soul; whenever… it requires a strong moral principle to prevent me from deliberately stepping into the street and methodically knocking people’s hats off – then I account it high time to get to sea as soon as I can.”
Herman Melville, Moby Dick,
Leave a Reply