Tamme

Tankar, åsikter och idéer

  • #Blogg100
  • Kajak
  • Instagram
  • Blog
  • Who’s this guy?
  • Home

Feb 14 2013

Ännu inte publicerade inlägg

Jag har ett antal påbörjade inlägg som ligger till sig innan de publiceras. Orsakerna är många. Jag kanske behöver tänka igenom resonemanget en gång till, ibland saknar jag en bra bild och ibland måste jag helt enkelt låta känslorna svalna. Det är klokt att inte lägga ut saker skrivna i affekt precis samtidigt som tanken far igenom mitt huvud. Samma princip gäller SMS på småtimmarna med en allt för hög intoxikationsgrad. Hur gör ni, har ni också ett lager av påbörjade grejor?

I mina yngre år handlade jag vanligen innan jag tänkt klart, eller ens börjat, oftast med smärtsamma och/eller dyra konsekvenser. I tonåren sparkade jag ofta i trappan hemma vilket resulterade i att jag bara har några tår obrutna. Under de åren gick också några dörrar och lite annat smått och gott. EN av de dummaste sakerna var när jag sparkade in min egen bildörr, det blev dyrt! Efter det har jag lärt mig att lägga band på mitt temperament. Kanske är det lite tråkigt ibland? Jag tror dock att jag vinner på det i längden. Helt säkert är att de texter jag vill skriva vinner på att ligga till sig och få mogna. Ibland kan de helt försvinna ut i tomma intet när det värsta känslostormarna gått över.

Nu sitter jag med ett inlägg som är så svavelosande att jag är tveksam om jag ens får ihop det, någonsin. Har fått i mig en alldels för stor dos av myndighetskontakter den senaste tiden. Hursomhelst kommer det aldrig nå offentlighetens ljus innan jag har tänkt igenom det. Många gånger. Det märkliga är dock att bara genom att skriva om inlägget så sjunker nivåerna av upprördhet och byts ut mot en sorts besviken uppgivenhet. Funderar på om det är värt att uppröras över eller om det är så att jag inte upprörs nog mycket?

Under några år frilansade jag som journalist inom transporter och kollektivtrafik. Jag provkörde lastbilar och bussar för att skriva om den tekniska utvecklingen. Det var ett roligt jobb där jag för första gången kände att jag kunde skriva. Måhända inga Nobelprisvinnare eller något som renderade i ett Pulitzerpris men ändå texter som var intressanta för läsarna. Initiativet #blogg100 har fått igång skrivandet igen för mig. Särskilt bra träning är det att behöva skriva under någon sorts press. Det är inte alltid inspirationen infinner sig eller att jag ens vet vad jag ska skriva om men det förväntas att jag skriver något. Det är ofta jag varit tvungen att skriva en annonstext, ett säljbrev eller ett inlägg på företagets FB-sida och då är det skönt att kunna göra det utan krusiduller.  Det är bara å gör’t! Så, nu är det gjort!

 

 

 

 

 

Written by Mikael Tamme · Categorized: ideas · Tagged: #blogg100

Feb 07 2013

Kanske kan det bli ändring nu

20130207-204410.jpg

Läser lite bloggar, twitter och annat på nätet. Många är upprörda över näthatet och gårdagens Uppdrag Granskning. De ytterligare exempel som kommer fram hela tiden upprör också. Jag hoppas att alla de här reaktionerna leder till att det blir en förändring.

Kanske blir språket på nätet mer värdigt, kanske slipper vi läsa om illvilliga påhopp på kvinnor, invandrare, ungdomar eller andra människor.

Jag hoppas det, som den obotlige optimist jag är vill jag tro att de blir så också. Kanske inte till imorgon bitti men snart…

Lägger dagens sista krut på lite #nätkärlek IRL med min vackra älskling i soffan brevid.

Biss morgen alle leute!

Written by Mikael Tamme · Categorized: ideas · Tagged: #blogg100

Feb 06 2013

Det går att låta bli att hata

Igår och idag har det pratats mycket hat på nätet som en följd av det klipp från kvällens avsnitt av Uppdrag Granskning. Jag läste nyss Joakim Jardenbergs inlägg om Näthat – ett ord som bara skymmer sikten.

En tanke tog fart hos mig. Det går att låta bli att hata.

Jag är invandrarbarn med föräldrar födda i Finland respektive Estland. Min fars familj flydde under andra världskriget, i flera omgångar från sitt hem i Tallinn, undan den Sovjetiska armens framtåg. Först till Tyskland en period för att återvända till Tallinn. Därefter flydde man slutligen bara en dag innan den sovjetiska ockupationsmakten lade hela landet under sig. Farmor och farfar med min pappa i släptåg tog vägen över Östersjön.

Min farmors syster och man tog den södra vägen längs land. Söderut genom Baltikum, genom Polen till Tyskland och sedemera till Sverige. Särskilt hon och hennes man fick nog utstå en hel del under de veckor de befann sig mellan två fronter i andra världskriget. Jag kan bara försöka begripa vad de fått vara med om. Samma sak med min farmor, farfar och pappa som flydde flera gånger och fick lämna sitt egenhändigt byggda hem. Andra släktingar till mig blev kvar. Någon väntade på sin make som var bortrest. De hann inte iväg innan Estland blev ockuperat. Först efter många år fick de reda på att maken avlidit i sovjetisk fångenskap.

Hursomhelst, hemska berättelser av det här slaget kan nog de flesta invadrare och särskilt krigsflyktingar berätta. Det här är inte ett försök att jämföra elände eller lidande. Det är en bakgrund mot vilken vi ska se att det går att låta bli att hata. Min pappas moster som fyller 101 i år och är den minst hatiska människa jag någonsin mött. Jag kan nog annars tycka att det säker funnits skäl till det men icke. Jag kan inte minnas att hon någon gång sagt något ens lite hatfyllt. Samma sak med många andra av mins släktingar som fortfarande är vid liv, de hatar inte. Visst finns det de som gör det också men det stora flertalet gör det inte. Många andra flyktingar jag träffat är också beundransvärt ohatiska. Det tycker jag är hoppfullt.

Min morfar var också hårt drabbad som finsk gränssoldat i vinterkriget mot Sovjet. Hans berättelser har jag och mina barn fått i sig delar av genom åren. De är värre än den läskigaste skräckfilm. Trots det var min morfar den snällast och mest omtänksamma människa man kan tänka sig. Inte något hat där heller.

Jag hade en gammal chef som haft liknande upplevelser med sin familj i Tyskland vid tiden för Berlinmuren. Han har sagt att han är lever efter devisen att alla människor vill göra gott och sitt bästa. Jag tror på det och hoppas att den inställningen är en början.

Jag hoppas och tror att mina barn fått med sig lärdomarna från släkten och sett att det går att låta bli att hata. Jag hoppas också att jag lyckats förmedla min gamla chefs övertygelsen om allas vilja att göra gott.

Måhända är det aningen naivt att tro att hat ska försvinna men jag tror att om jag försöker att tänka på det kanske fler också gör det. Många människor som tänker saker brukar kunna skapa förändring.

Jag har ingen förklaring till det hat som en del visar på nätet, oftast män mot kvinnor. Jag är däremot rätt säker på att det kan motarbetas genom att det lyfts fram i dagsljuset och att vi alla lär oss själva, våra barn och andra att det är fel och att vi inte kan acceptera det.

Jag uppmanar alla att se kvällens Uppdrag Granskning.

Det här var en lång tanke som tog sin början i ett av dagens bidrag i #blogg100.

 

 

Written by Mikael Tamme · Categorized: ideas · Tagged: #blogg100, Estland, hat, näthat

Feb 05 2013

Obegripligt hat mot kvinnor

Idag snurrar ett klipp från Uppdrag Granskning runt på nätet. Här är det:

Uppdrag Granskning – Så här låter hatet mot kvinnor i Sverige 2013

Jag kan inte förstå hur någon man är funtad som uttrycker sig så som i inslaget. Det är fullständigt motbjudande, omänskligt och känslokallt. Hur är det möjligt att uttrycka sånt hat mot kvinnor som, vad jag förstår, de här männen inte känner annat än från det offentliga rummet. När jag hör det växer en klump i magen och det är inte långt kvar till ögonen tåras. Jag känner också en väldig beundran för de här kvinnorna som orkar och vågar fortsätta ta ställning.

Written by Mikael Tamme · Categorized: ideas

Jan 29 2013

Risker och konsekvenser

Läste nyss om den svenske grottdykaren som förolyckats i Frankrike. Vilken tragedi och ofattbar sorg för de närstående. Det går inte ens föreställa hur det måste kännas. Jag är övertygad om att dykaren var väl förberedd och hade en god förståelse för vilka risker grottdykning innebar. Annars hade dykaren inte varit där ens. De dykare jag träffat som utövar avancerad dykning är utan undantag väldigt kompetenta, erfarna och säkerhetsmedvetna. Jag slås ändå av en tanke:

Är det så att trots att man är medveten om potentiella risker och  inte till fullo förstår konsekvenserna som ett handlande kan innebära, är det en mänsklig reaktion att undantränga det? Eller är det bara en kalkylerad risk och i så fall finns det någon förklaring till när kalkylen ser bra ut? Eller är det så att vi lär oss att det sällan får någon konsekvens när vi gör vissa handlingar?

Jag tänker på vardagliga saker som när jag kör bil och vet att många fartkameror inte är igång. Därför blir jag inte panikslagen när jag passerar en i för hög fart. Ibland blixtrar det och då får jag ta smällen. En rätt bra riskkalkyl och jag tar konsekvenserna av min chansning.

Mina barn har genom åren haft förhållningsregler med olika konsekvenser. Gör du så här, så får du inget lördagsgodis eller liknande. Ofta har jag varit snäll och sett genom fingrarna utan att låta handlingen få en konsekvens. När jag någon gång hållit fast vi överenskommelsen och låtit barnen ta konsekvenserna har de blivit väldigt ledsna och bestörta, det var ju inte så det skulle vara!

I andra sammanhang kan det handla om olika typer av säkerhetstänk vid aktiviteter som till exempel vid paddling, skridskoåkning eller cykling. Det finns i alla aktiviteter olika åtgärder man vidtar för att inte råka illa ut eller skada sig. Ändå låter man bli att vidta åtgärderna ibland. Oftast i sammanhang där det anses som idiotsäkert. Var går då gränsen för när det anses som tillräckligt säkert eller att risk/konsekvenskalkylen ser bra ut? Hur ska vi vet när vi faktiskt måste använda cykelhjälmen? Det sorgliga med säkerhetsmedvetenhet är ju att säkerhet är något som skapas innan en händelse, efteråt är det försent.

Jag är inte på något vis särskilt riskbenägen och långt ifrån de som kastar sig utför ett stup på skidor, simmar 24 timmar in i en undervattensgrotta eller klättra högt i berg. En del av mig skulle nog vilja vara så men jag är fult tillfreds med mina vardagsäventyr. Hursomhelst jag är intresserad av hur olika människor bedömer risker och hanterar konsekvenser av sitt handlande.

Vad tycker du? Kommentera gärna och berätta vad du tycker.

Det här var dagens inlägg i bloggutmaningen #blogg100

 

Written by Mikael Tamme · Categorized: ideas · Tagged: #blogg100, cykla, dykning, konsekvens, paddla, risker, riskmedvetenhet, säkerhet

  • « Previous Page
  • 1
  • …
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Next Page »

Det här är jag

Projektleder, paddlar, marknadsför och kommunicerar. Utbildar, skriver och har provkört lastbilar och bussar. Optimistisk, förändringsglad och nyfiken. Utveckling och förnyelse är bra saker. Read More…

Blogg100 - Ett inlägg om dagen i 100 dagar

Add me to Feedly

follow us in feedly

Twitter


    Notice: Undefined variable: id_str in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-content/plugins/genesis-latest-tweets/lib/xhtml-widget.php on line 125

    Notice: Undefined variable: created_at in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-content/plugins/genesis-latest-tweets/lib/xhtml-widget.php on line 128

    Notice: Undefined variable: created_at in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-content/plugins/genesis-latest-tweets/lib/xhtml-widget.php on line 129

    Notice: Undefined variable: created_at in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-content/plugins/genesis-latest-tweets/lib/xhtml-widget.php on line 130

    Notice: Undefined variable: text in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-content/plugins/genesis-latest-tweets/lib/xhtml-widget.php on line 135

    Notice: Undefined variable: text in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-content/plugins/genesis-latest-tweets/lib/xhtml-widget.php on line 136

    Notice: Undefined variable: text in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-content/plugins/genesis-latest-tweets/lib/xhtml-widget.php on line 137
  • Just now
  • http://www.twitter.com/mtamme

Social Icons

  • Facebook
  • Google+
  • Instagram
  • LinkedIn
  • Pinterest
  • Twitter

“Whenever I find myself growing grim about the mouth;
whenever it is a damp drizzly November in my soul;
whenever… it requires a strong moral principle to prevent me from deliberately stepping into the street and methodically knocking people’s hats off – then I account it high time to get to sea as soon as I can.”

Herman Melville, Moby Dick,

Creative Commons-licens
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-IngaBearbetningar 3.0 Unported Licens.

Copyright © 2026 · Altitude Pro Theme on Genesis Framework · WordPress · Log in