Fjärran resmål med exotiska löften. Koffertar med sadelgjordar runt för att hålla ordning på aftonkläder och annat. Då var det mer spännande att resa.
Nu har mycket resande förvandlats till transport och upptäckarglädjen försvunnit. Känslan är nu oftare att man behöver kolla med Starbuckskassören vilken flygplats man är på.
Jag tror det var häftigare förr med safarihatt och en gnagande känsla av osäkerhet inför äventyret.
Jag vet ju att jag får wifi när jag kommer fram och att mina kreditkort löser de flesta situationer som dyker upp.
Leave a Reply