Stockholm Maraton

Imorgon är det Stockholm Maraton. På nytt med rekorddeltagande, tror det är mer än 20000 som är anmälda.
För exakt tio år sedan stod jag på startlinjen efter ett och ett halvt års träning. Jag var redo och njöt av hela evenemanget, regnet i starten, 11 grader varmt och shorts och t-shirt. Allt var perfekt. Starten gick och från min undangömda startposition på Lidingövägen tog det en stund innan jag kunde börja springa. Sen gick det som på räls, ända till Frihamnen, då var alla kissnödiga! Märklig syn att se hundratals människor kissa i vägrenen utan minsta bekymmer. Jag hittade någon rygg att följa och tuffade på i mitt tempo. Innan den beryktade Västerbron var det duschar man kunde springa igenom. Över bron, ner och vidare. Inför varvningen vid Stadion bjöds det på saltgurka och jag tog några stycken att äta. Dessvärre kunde jag inte springa och äta utan fick gå lite. Sen gick det inte att springa, mitt knä hade låst sig. Jag försökte Valhallavägen ända till Gärdet men det funkade inte så jag bröt. Knatade hem lite moloken.

Jag har fortfarande SM kvar att göra men även om jag inte gör det så har träningen inför tävlingen lärt mig mer om träning än tretton år i skolan. Det är ovärderlig kunskap jag alltid har med mig och alltid kommer ha glädje av oavsett om det är i kajaken, på cykeln eller i löparspåret.

Idag är det dag 91/100 i bloggutmaningen #blogg100 och nu bryter jag inte!