I mer än femton år har jag haft glädjen och möjligheten att vara ute i naturen och njuta av det som bjuds. Tack vare den fantastiska allemansrätten har jag kunnat dyka, åka skridskor, vandra, paddla och cykla utan egentliga begränsningar. Genom att visa lite hänsyn, använda sunt förnuft och vara nyfiken har jag upplevt mycket.
Jag har haft många trevliga möten med likasinnade människor. Dessvärre finns motsatsen också. Som så ofta är det de mötena som sticker ut och ger en sur eftersmak. Senast idag möte jag en man som tyckte att jag inte skulle cykla i skogen på de leder som var utmärkta och relativt oanvända.
Vad jag än ägnat mig åt har jag titt som tätt, och oftare än förväntat, mött människor som vill hindra andra att ta del av naturens möjligheter. Det är inte ovanligt att de som vill hindra är aggressiva och arga, ibland nästan hotfulla. Den trevliga känslan av att vara ute i naturen försvinner omedelbart. Många av de mest rabiata är människor själv gärna vistas i naturen, på det sätt som de anser vara det riktiga dock. Det kan vara samfälligheter som inte vill låta dykare kliva i från stranden, skidåkare som tycker att fotgängare förstör spåren i skogen, ryttare som tycker att hundägare inte har att göra i närheten av hästar och så vidare.
Jag har full förståelse att det kan bli hårt slitage på områden och att visa aktiviteter är svåra att samsas med. Jag tror att alla inser det. Jag tror också att de flesta som vill använda naturen vill göra det utan att skapa problem för andra naturbesökare. Varför finns det då så många gnälliga gubbar, sura kärringar och aggressiva människor som aktivt motarbetar alla andra slitne gör det som de anser är rätt på just den platsen?
Jag har inget svar. Men jag vet hur jag skulle vilja ha det:
Fråga om det går bra att vara där. Svara att det går naturligtvis bra. Tänk bara på att inte …
Fråga de du möter hur ni ska samsas bäst. Går det bra om jag står här när du rider förbi med din häst? Naturligtvis svarar ryttaren att det går bra om du inte skrämmer hästen.
Berätta vad du gör, fråga vad andra gör. Lär av varandra, visa nyfikenhet och öppenhet inför andra människor och de aktiviteter de brinner för. Vem vet det kanske blir en ny ryttare av en paddlare eller en bergsklättrare kanske börjar med orientering.
Oväntade saker händer när människor möts, på riktigt.
Hursomhelst kan det naturligtvis bli trevligare möten i naturen.
Hej Neritic, Kloka synpunkter! Det finns så många sätt att njuta av naturen, och det borde bara vara positivt att det finns fler som gillar den – fast det så klart kan bli konflikter ibland.
Själv gillar jag ibland att köra mountainbike i skogen vilket jag förstått rätt ofta kan leda till irritation hos vandrare. Så här gör jag när jag upptäcker en vandrare framför mig: Bromsar ner rejält om det går fort, ser till att jag inte håller (särskilt) mycket högre fart än vandraren. Sedan försöker jag få ögonkontakt, ler och säger “Hej”. Passerar försiktigt och väntar en stund med att öka farten igen. Det har hittills aldrig varit något problem – oftast får jag ett glatt “Hej” tillbaka.
Hej Bosse,
Det behöver inte vara svårare än så. Ett hej sitter ju aldrig ivägen.