Idag bjöd min pappa mig och min syster på lunch. Inte i något gatukök utan på den lokala indiska restaurangen. Jag åt en delikat vindaloo. Stark så att pannan pärlades och alla baciller tvärdog. Det indiska köket är ett av världens bästa tycker jag. Alla smakerna, hettan och dofterna gör måltiderna till riktiga upplevelser.

Häromåret var jag i Mumbai för en kunds räkning. En dag under monterbygget gick min lokala samarbetspartner och jag för att handla lunch. I gatuståndet ovan beställde vi en sorts köttgryta, tror jag, som packades i en vanlig fryspåse. Väl tillbaka i montern skulle vi äta. Jag noterade att det saknades bestick att äta med. Det var uppenbarligen inget de brukade använda utan lunchen åts med fingrarna endast. Det var bara att pilla i sig maten från papptallriken med fingrarna. Första tanken var ju att i morgon ligger jag magsjuk andra var att det smakade himmelskt. Jag klarade mig utan några som helst problem. Det har jag förresten gjort på alla resor i Indien, peppar, peppar ska jag väl säga.

Lunchen från plastpåsen kommer jag aldrig glömma. Inte heller Mumbai.

Det här är inlägg #52/#blogg100