genesis domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-includes/functions.php on line 6170altitude domain was triggered too early. This is usually an indicator for some code in the plugin or theme running too early. Translations should be loaded at the init action or later. Please see Debugging in WordPress for more information. (This message was added in version 6.7.0.) in /data/3/f/3f766498-335f-4250-972b-b827e5a37f3a/tamme.se/public_html/wp-includes/functions.php on line 6170Tankar, åsikter och idéer
Nu är det på rätt väg och går åt rätt håll. I kväll när jag kom hem sken solen, det doftade solvarma maskrosor i trädgården. Kvällspromenixen bjöd på blått Trälhavet och doftande hägg. Nyheterna lovar sol och värme till helgen. Nu är det på väg att bli vår, sommar och allt blir återfött.
Dagens inlägg är 74/100 i bloggutmaningen #blogg100
Kvällen har innefattat en hel del IKT ehuru jag har bistått min kära hustru med lite siffertrillande. Min insats var dock endast av blygsam administrativ karaktär, jag räknade och ropade till Agda som trollade vidare med siffrorna.
Jag fick också leverans av mina nya cykelskor Five Tens Freeride. Det ska bli kul att testa med plattisarna snart igen. Mitt stukade självförtroende efter Canyon Enduro Rally i Flottsbro har återhämtat sig och suget växer efter utförslöpor igen. Får se när det blir dags igen.
Idag är det dag 73/100 i bloggutmaningen #blogg100
Imorgon är det måndag igen. Planen är att försöka ta mina UGL-kunskaper från förra veckan och göra nytta av dem. Det ska bli kul att testa på riktigt. Det är lite som att ha fått nya pennor, det blir tydligare och kraftigare färger när man målar. Jag hoppas få till en ökad tydlighet om var vi står just nu och hur vi ska ta oss vidare.
Idag är det dag 72/100 i #blogg100
Spel och Eurovision på Rufsiga Rundan Kort nödinlägg.
Dagens inlägg är 71/100 av #blogg100
Fem dagars UGL-kurs är till ända. Nu är det dags att landa ner allt på rätt plats. Börjar med det imorgon…
Jag är med i bloggutmaningen #blogg100 och idag är det dag 70/100
Veckan har hittills inneburit en mängd nya kunskaper och insikter. En av de viktigaste är nog värdet av en organiserad reflektion. Tänka tillbaka och gå igenom händelser för att kunna dra nytta av dessa och kanske göra ett medvetet val av förändring. Det är något jag ska göra i större utsträckning i framtiden.
Förändring av beteende, åsikter eller värderingar tycker jag är en avgörande faktor för framgång.
Jag ser fram åt eftermiddagens fortsatta diskussioner om gruppdynamik och väntar mig många nya insikter.
Idag är det dag 69/100 i bloggutmaningen #blogg100
Morgonens återkoppling av igår tog slut precis lagom till lunch. Det var många tankar och synpunkter med olika infallsvinklar och utgångspunkter.
Väldigt spännande att åtta människor från hela världen kan vara så lika och samtidigt så olika. Det är roligt att träffa olika människor och höra hur verkligheten ser ut där.
Eftermiddagspasset är i full gång och kommer nog fortsätta en bra bit in på kvällen.
Jag är med i bloggutmaningen #blogg100 och idag är det dag 68/100
På väg till frukost imorse passerade jag ett sällskapsrum på Näsby Slott. Solen strålar in och gör rummet inbjudande och lockande. Jag skulle gärna spela lite biljard där om tillfälle ges. Jag huserar på slottet hela veckan när jag går UGL-kurs. Dagarna är långa och intensiva med kanske få tillfällen till biljard. Jag får se.
Jag är med i bloggutmaningen #blogg100 och idag är det dag 67/100
Första kursdagen har varit minst lika jobbig som söndagens bergscykling. En internationell grupp har presenterat, reflekterat och snackat större delen av dagen. Nu är rast och vila inför morgondagen som kommer bli längre.
Tack och hej från ett slott.
Jag är med i bloggutmaningen #blogg100 och idag är det dag 66/100
För knappt två veckor sedan anmälde jag mig till Canyon Enduro Series deltävling i Flottsbro. Jag tyckte det lät perfekt med en cykeltävling som hade 80% nedförsbackar. Trodde nog att det kunde var tekniskt svårt men det borde vara lugnt, bara att rulla nerför typ.
Ack vad jag bedrog mig. För det första så är det en naturlag att varje fin nedförslöpa har ett tjurigt arsel till uppförsbacke i direkt anslutning också. Sablar vad det är jobbigt att cykla uppför en slalombacke! At sedan cykla uppför en brandgata med sprängsten i en kilometer är ingen hjälp heller! Det finns liksom ingen chans att vila eller rula i en uppförsbacke. Kan nog konstatera att jag är inte i tillräckligt bra form för att uppskatta det fullt ut.
Väl uppe var det lite kö och väntetid som tur var. Jag hann hämta andan litegrann innan utförslöpan. Det tjuriga arslet till uppförsbacke är också i det närmaste frittfall när det vänder neråt igen! Första gången, när jag testkörde i morse, gick det bra om än långsamt. Det var ruggit brant, långt utanför min komfortzon och i det närmaste ocyklingsbar i min bok. Hursomhelst, off I go, direkt efter starten i tävlingsrejset klotar jag tre gånger och är tacksam att jag höll mig kvar på stigen och inte fortsatte ner för branten.
Kraschar några gånger till på vägen ner och blir omkörd av några fantomer. Väl nere började klättringen till specialsträcka 2. Den med brandgatan och sprängstenen. Väl framme vid starten är det sten på fel ställen, rötter och halvmetersdrop i branta backar. Skitjobbigt och bitvis rätt läskigt också. Jag börjar dessutom bli ordentligt trött och bestämmer inte längre själv var framhjulet ska gå. Stenarna och rötterna har tagit kontroll över min framfart.
Kom ner och bestämde mig för att bryta. Jag hade inte ork att fortsätta och med tanke på att de riktigt håriga sträckorna var på slutet så var jag osäker på om jag skulle kunna ta mig ner helskinnad. Lite surt att bryta men det känns som ett bra beslut ändå.
Jag behöver bli bättre tränad. Jag behöver också lära mig mer om downhill teknik för att lättar kunna rulla och hoppa över hinder istället för att krampaktigt bromsa och krascha med jämna mellanrum. Det var ju ändå väldigt roligt och jag skulle gärna köra mer downhill och åka lift uppför. Det känns skönt också att cykeln fortfarande är hel och att den klarade av strapatserna utan problem. Jag blev livrädd långt innan cykeln sa ifrån.
Nu sitter jag mest still och äter kladdkaka och vispgrädde. Imorgon börjar jag en UGL-kurs som jag ser fram åt mycket.
Jag är med i bloggutmaningen #blogg100 och idag är det dag 65/100