Ännu inte publicerade inlägg

Jag har ett antal påbörjade inlägg som ligger till sig innan de publiceras. Orsakerna är många. Jag kanske behöver tänka igenom resonemanget en gång till, ibland saknar jag en bra bild och ibland måste jag helt enkelt låta känslorna svalna. Det är klokt att inte lägga ut saker skrivna i affekt precis samtidigt som tanken far igenom mitt huvud. Samma princip gäller SMS på småtimmarna med en allt för hög intoxikationsgrad. Hur gör ni, har ni också ett lager av påbörjade grejor?

I mina yngre år handlade jag vanligen innan jag tänkt klart, eller ens börjat, oftast med smärtsamma och/eller dyra konsekvenser. I tonåren sparkade jag ofta i trappan hemma vilket resulterade i att jag bara har några tår obrutna. Under de åren gick också några dörrar och lite annat smått och gott. EN av de dummaste sakerna var när jag sparkade in min egen bildörr, det blev dyrt! Efter det har jag lärt mig att lägga band på mitt temperament. Kanske är det lite tråkigt ibland? Jag tror dock att jag vinner på det i längden. Helt säkert är att de texter jag vill skriva vinner på att ligga till sig och få mogna. Ibland kan de helt försvinna ut i tomma intet när det värsta känslostormarna gått över.

Nu sitter jag med ett inlägg som är så svavelosande att jag är tveksam om jag ens får ihop det, någonsin. Har fått i mig en alldels för stor dos av myndighetskontakter den senaste tiden. Hursomhelst kommer det aldrig nå offentlighetens ljus innan jag har tänkt igenom det. Många gånger. Det märkliga är dock att bara genom att skriva om inlägget så sjunker nivåerna av upprördhet och byts ut mot en sorts besviken uppgivenhet. Funderar på om det är värt att uppröras över eller om det är så att jag inte upprörs nog mycket?

Under några år frilansade jag som journalist inom transporter och kollektivtrafik. Jag provkörde lastbilar och bussar för att skriva om den tekniska utvecklingen. Det var ett roligt jobb där jag för första gången kände att jag kunde skriva. Måhända inga Nobelprisvinnare eller något som renderade i ett Pulitzerpris men ändå texter som var intressanta för läsarna. Initiativet #blogg100 har fått igång skrivandet igen för mig. Särskilt bra träning är det att behöva skriva under någon sorts press. Det är inte alltid inspirationen infinner sig eller att jag ens vet vad jag ska skriva om men det förväntas att jag skriver något. Det är ofta jag varit tvungen att skriva en annonstext, ett säljbrev eller ett inlägg på företagets FB-sida och då är det skönt att kunna göra det utan krusiduller.  Det är bara å gör’t! Så, nu är det gjort!